Den 14 maj 2009 sköts två av de mest känsliga rymdobservatorierna som någonsin byggts upp från Kourou i Franska Guyana. Ombord på den europeiska Ariane 5-raketen fanns Herschel, världens mest kraftfulla värmesökande rymdteleskop, och Planck, som konstruerades för att studera den svaga strålningen som fyllde universum omedelbart efter Big Bang.
Allt med ESA:s rymdobservatorium Herschel var stort. Satelliten var cirka 7 meter hög och 4,3 meter bred, med en massa på 3,25 ton. Dess teleskop hade en huvudspegel med en diameter på 3,5 meter, den största som någonsin byggts för en vetenskaplig rymdfarkost.
Observatoriet uppkallades efter en annan vetenskaplig gigant, den tyske amatörastronomen och musikern William Herschel, som upptäckte planeten Uranus år 1781. 19 år senare upptäckte han även en form av osynligt ljus som forskarna kallar “infraröd strålning”. Vi brukar ofta bara kalla det “värme”.
Herschel-observatoriet placerades i en speciell omloppsbana 1,5 miljoner kilometer bort, tillräckligt långt bort för att undvika problem orsakade av att värme från jorden störde observationerna. Dess tre instrument kyldes med flytande helium så att deras temperatur låg nära den absoluta nollpunkten (-273 °C).
Herschel användes för att studera det ‘kalla’ universum. Dess extremt kalla ‘ögon’ kunde se igenom stoftmoln för att studera stjärnbildningsområden och galaxernas centrum, samt upptäcka dolda stjärnor och planeter. Den kunde också spåra avlägsna galaxer för att kasta nytt ljus över hur de bildades för miljarder år sedan.
Herschels banbrytande vetenskapliga uppdrag avslutades den 29 april 2013, då förrådet av helium som kylmedel tog slut. Satelliten fortsatte dock att användas för banprov fram till den 17 juni, då det sista kommandot om att stänga av den skickades.
