Rymdfarkoster finns i många olika former och storlekar. De utför många olika uppgifter. Till skillnad från bilar är det sällsynt att hitta mer än tio satelliter som är identiska. De flesta av dem är unika exemplar, som alla har monterats noggrant för hand. Trots detta är de alla konstruerade och byggda på samma sätt.
En satellit består av två huvuddelar: en plattform (eller buss) och en nyttolast (instrument eller experiment).
Plattformen utgörs av den grundläggande metallkonstruktionen. Den måste vara stark men samtidigt lätt. Den omfattar det stommar som allt är uppbyggt kring samt rymdfarkostens olika system – manövreringsraketer, huvudmotor, bränsletankar och strömförsörjning. Nyttolasten består av utrustning för kommunikation med marken samt kameror och andra vetenskapliga instrument.
Satellitens delar tillverkas på många olika platser. De skickas alla till ett centrum, där de monteras och testas i särskilda renrum. Först därefter skickas rymdfarkosten till uppskjutningscentret.
Eftersom det inte finns några verkstäder i rymden har många satelliter med sig egna ‘reservdelar’. Om ett haveri inträffar kan kontrollanterna på jorden beordra rymdfarkosten att byta till en reservkomponent.
