Många olika varelser har följt med astronauterna ut i rymden. Precis som människor har de flesta av dem svårt att anpassa sig till tyngdlösheten. Ett undantag är en liten mask, känd som C. elegans, som verkar klara sig bättre i omloppsbana än på jorden.
När ESA-astronauten André Kuipers för första gången reste till den internationella rymdstationen (ISS) år 2004 valdes C. elegans ut att följa med honom. De mikroskopiska maskarna valdes ut eftersom de var den första komplexa livsformen vars alla gener (byggstenarna i kroppens celler) hade kartlagts.
Därefter upptäckte forskarna att sju av maskarna gener var mindre aktiva i rymden. Överraskande nog verkade maskarna fungera bättre utan dessa gener. Resultaten tyder på att deras muskler anpassade sig till rymdförhållandena. Skulle rymdfärder kunna bromsa musklernas åldrande?
Laboratorieexperiment bekräftade att även andra maskar som fötts upp utan de sju generna levde längre och hade bättre hälsa. Eftersom människor delar cirka 55% av sina gener med C. elegans var nästa steg att ta reda på hur människans muskler reagerar på rymdfärder.
Under sin andra rymdresa till ISS, som avslutades den 1 juli, tog André med sig fler maskar för en uppföljningsstudie. Men den här gången var det även astronauten själv som blev föremål för studien. Innan uppdraget inleddes togs en liten muskelbit från ett av hans ben och sparades för analys. Forskarna är nu ivriga att ta reda på hur detta prov skiljer sig från de muskler som har tillbringat sex månader i tyngdlöshet. Till skillnad från maskarna får André dock några veckor på sig att återhämta sig från sin ansträngande resa innan hans muskler hamnar under mikroskopet.
