Sedan 1985 har forskare övervakat ett hål i ozonskiktet högt ovanför Antarktis. Man hade hoppats att ozonhålet gradvis skulle krympa, men nya resultat från ESA:s rymdsond Envisat visar att ozonförlusten är den största som någonsin uppmätts.
Mätningar som gjordes den 2 oktober visade en minskning på 40 miljoner ton, vilket överträffade det tidigare rekordet från år 2000. Dessutom täcker årets ozonhål en yta på 28 miljoner kvadratkilometer, vilket är nästan lika stort som hålet år 2000. Även ozonhålets djup tävlar med tidigare rekordvärden.
“En så betydande ozonförlust kräver mycket låga temperaturer i stratosfären i kombination med solljus”, säger ESA-forskaren Claus Zehner. “Årets extrema ozonförlust kan förklaras av att temperaturerna över Antarktis nådde cirka minus 92 Celsius – den lägsta temperaturen som uppmätts i området sedan 1979.”
Ozon är en form av syregas. Det bildar ett skikt 25–40 km ovanför jorden i ett område som kallas stratosfären. Ozonskiktet är viktigt eftersom det blockerar skadliga ultravioletta strålar från solen. Dessa strålar ökar risken för hudcancer och grå starr och påverkar det marina livet.
Ozonlagrets uttunning orsakas av föroreningar som människan släpper ut, till exempel klor, som stannar kvar i atmosfären i många år. När våren kommer till polerna frigör solljuset det klor som fastnat i molnen på hög höjd. Kloret bryter då snabbt ned ozonet.
Hålet kvarstår vanligtvis fram till november eller december, då den ozonfattiga luften ovanför Antarktis börjar blandas med ozonrik luft från omgivningen.
