Orkaner är de mest imponerande stormarna på jorden. De bildas över de varma vattnen i den tropiska delen av Atlanten, och de enorma virvlarna rör sig västerut och lämnar ett spår av förödelse efter sig. Den kraftigaste orkanen hittills i år har varit orkanen Dean, som slog till mot Mexiko efter att ha dragit fram över öarna i Karibien. ESA:s satelliter följde Dean medan dess vindar på 260 km/h skapade enorma vågor och jämnade byggnader med marken. Minst åtta människor omkom.
Att känna till orkanernas styrka och bana är avgörande för att kunna utfärda förvarningar. Lyckligtvis gör satelliter som ESA:s Envisat och ERS-2 det nu enklare att studera dessa oförutsägbara stormar. Deras optiska instrument och radarinstrument kan övervaka förändringar i molnstruktur, vindar och vågor, havsytans temperatur och havsytans höjd.
Optiska instrument på Envisat visar de virvlande molntopparna, medan radarn ser igenom molnen och visar hur vindarna piskar upp havsvågorna. Radarimpulser från höjdmätaren mäter havsytans höjd med en noggrannhet på några centimeter. Radarscatterometern på ERS-2 är särskilt värdefull eftersom dess resultat nästan inte påverkas av kraftigt regn. Den kan leverera data om vindens hastighet och riktning över havsytan ända in i hjärtat av de våldsammaste stormarna.
Eftersom orkaner livnär sig på varm, fuktig luft är information om havstemperaturen särskilt viktig för prognosmakarna. Ett av instrumenten ombord på Envisat är en rymdbaserad termometer som mäter havsytans temperatur med en noggrannhet på en bråkdel av en grad. Medan Dean avtar är ESA:s ögon i rymden redan i beredskap inför nästa förödande storm.
