Asteroider är små, steniga himlakroppar som är rester från planeternas bildande för 4,5 miljarder år sedan. De kallas ofta för ‘småplaneter’.
Man tror att det finns miljarder av dessa stenblock. De flesta av dem befinner sig i ett ringformat ‘huvudbälte’ mellan Mars och Jupiters banor. Vid den inre kanten av detta huvudbälte tar det ungefär tre år för asteroiderna att kretsa runt Solen. De som befinner sig nära huvudbältets yttre gräns tar dubbelt så lång tid.
Ordet ‘asteroid’ betyder ‘stjärnliknande’. De fick detta namn eftersom de i de flesta teleskop endast kan ses som ljuspunkter. I början av 1900-talet kallade astronomerna dem för ‘himlens skadedjur’. De var så många att de förstörde fotografier av avlägsna galaxer och nebulosor.
Den största av asteroiderna, Ceres, var den första som upptäcktes. Den upptäcktes av Giuseppi Piazzi från Palermo på Sicilien den 1 januari 1801.
En andra småplanet – Pallas – upptäcktes av Wilhelm Olbers år 1802. Därefter följde Juno (1804) och Vesta (1807). Sedan 1847 har det inte gått ett enda år utan att minst en asteroid har upptäckts.
