Under de senaste 30 åren har alla Europas raketer skjutits upp från Kourou i Sydamerika. Varför valde Europa en rymdbas på andra sidan jordklotet?
Sökandet efter en ny plats inleddes på 1960-talet, då Frankrike tvingades överge sin uppskjutningsbas i den algeriska öknen.
Den franska rymdorganisationen valde till slut en plats vid kusten i utkanten av djungeln i Franska Guyana. Den nya platsen låg nära en fiskeby vid namn Kourou och inte långt från den gamla fängelsekolonin på Djävulsön.
Kourou låg tusentals kilometer från Europa, och allt måste byggas upp från grunden. Det fanns dock flera viktiga fördelar:
-
uppskjutningarna skulle äga rum långt bort från stora tätbebyggda områden
-
raketer skulle kunna avfyras på ett säkert sätt över det öppna havet i öster och norr
-
uttjänta raketsteg skulle falla ofarligt ner i havet
-
Satelliter skulle enkelt kunna skickas upp i både polära och ekvatoriella banor.
Europas rymdhamn ligger dessutom mycket nära ekvatorn. Den drar nytta av den slangbelleffekt som orsakas av jordens snabba rotation vid ekvatorn. Detta ger en gratis fartökning på 1 650 km/h österut för alla raketer som skjuts upp i närheten. Detta minskar den mängd bränsle de behöver medföra och gör det möjligt för dem att skjuta upp tyngre satelliter.
