Föremål som kretsar kring en planet kallas satelliter. Varje fullständig omloppsbana som en satellit gör runt planeten kallas en omloppsbana.
Vår jord har en naturlig satellit – månen. Sedan oktober 1957 har dock många tusen konstgjorda (av människan skapade) satelliter placerats i omloppsbanor runt jorden.
För att hålla sig i omloppsbana måste en satellit röra sig med mycket hög hastighet, vilken beror på höjden. För en cirkulär omloppsbana på 300 km höjd över jordytan krävs därför vanligtvis en hastighet på 7,8 km/s (28 000 km/h). Vid denna hastighet kommer satelliten att fullborda ett varv runt jorden på 90 minuter.
Satelliterna måste röra sig så snabbt för att kompensera för jordens gravitation. Det kan jämföras med när man kastar en cricketboll eller en baseboll. Ju hårdare bollen kastas, desto längre flyger den innan den landar på marken.
Om en spelare kunde kasta bollen tillräckligt hårt för att den skulle uppnå den nödvändiga hastigheten, skulle bollen gå in i omloppsbana. Den skulle aldrig falla tillbaka till jorden. Kasta den ännu hårdare, så att den når en hastighet på 11,2 km/s (40 300 km/h) – kallad ‘flykthastighet’ – och bollen kommer att lämna jorden helt och hållet. Den kommer då att bli en ‘satellit’ till solen.
