Saturnus är känd som ‘ringarnas herre’, även om de tre andra jätteplaneterna – Jupiter, Uranus och Neptunus – också har ringar. Saturnus system intar en särställning, eftersom dess ringar är extremt ljusa och mycket stora.
De kan vara rester av en satellit eller en komet som gått sönder. När de upptäcktes på 1600-talet visade teckningar att de såg ut som enorma ‘Mickey Mouse-öron’ på vardera sidan om planeten. I takt med att teleskopen blev bättre insåg astronomerna att de består av miljontals fragment av is och sten. Luckor i ringarna har rensats bort av gravitationen från närliggande månar.
De platta ringarna liknar en gigantisk CD-skiva och har en diameter på över 275 000 km – tillräckligt breda för att fylla större delen av avståndet mellan jorden och månen – men är mindre än 1 km tjocka. När Saturnus och jorden rör sig upp och ner i sina banor förändras vår vy av ringarna. År 2003 var de som ljusast och vackrast. Men vart 15:e år ser vi dem i profil. Då är de osynliga för alla utom de största teleskopen. Det är ett bra tillfälle att leta efter små månar nära ringarna.
