För hundra år sedan, den 15 april 1912, kolliderade RMS Titanic med ett isberg och sjönk under sin resa över Nordatlanten, vilket ledde till att över 1 500 passagerare och besättningsmedlemmar omkom. Idag färdas tusentals fartyg längs samma rutt utan att någon omkommer – och det är tack vare satelliterna.
Frederick Fleet hade till uppgift att stå vakt på Titanic natten den 14 april 1912. De israpporter som Frederick lämnade var den enda information som kapten Edward John Smith hade för att lotsa fartyget genom dessa farliga farvatten.
Ett av de viktigaste resultaten av Titanic-katastrofen var förbättringen av sjösäkerheten, genom inrättandet av den internationella konventionen om säkerhet för människoliv till sjöss och den internationella ispatrullen (IIP).
Isbevakningens uppgift är att övervaka isberg och fastställa ett farozon för isberg. Det kan när som helst finnas tusentals isberg i de arktiska vattnen. Isbevakningens utmaning är att fastställa hur många isberg som kommer att driva söderut mot farlederna. Hittills har inget fartyg som följt Isbevakningens publicerade ‘isbergsgräns’ kolliderat med ett isberg!
Inledningsvis använde ispatrullen fartyg för att genomföra rutinmässiga ispatruller, men övergick till flygövervakning efter andra världskriget. Idag är flygövervakning den huvudsakliga metoden, men IIP har som mål att ersätta de kostsamma isflygningarna med satellitobservationer.
Idag använder ispatrullen satellitbaserade radarobservationer som komplement till flygobservationerna. Radar på satelliter är utmärkta för övervakning av isberg eftersom de kan ta bilder genom moln och i mörker.
Sentinel-1, som ska skjutas upp 2013, kommer att avsevärt öka tillgången på radardata och hjälpa ispatrullen att undvika katastrofer som den som drabbade Titanic för ett sekel sedan.
