Saturnus måne Titan är en av de största och mest fascinerande månarna i solsystemet. Tyvärr är dess yta dold bakom ett tjockt täcke av orangea moln. Fram till nyligen visste ingen hur Titans yta ser ut.
Ett sätt att tränga igenom molnlagret är att använda radarinstrumentet på NASA:s rymdsond Cassini. Radiosignaler från Cassini passerar genom molnen och studsar tillbaka från ytan. Genom att studera ekona har forskarna nyligen kunnat upptäcka många mörka fläckar. Vissa av fläckarna är kopplade till smala, slingrande kanaler – möjligen floder.
Det verkar troligt att de jämna, mörka områdena på radarbilderna är sjöar. Eftersom yttemperaturen på Titan är -180 °C kan de dock inte innehålla vatten. Istället verkar de bestå av flytande metan eller etan. (På jorden används metangas i värmepannor och spisar.)
Många hoppades att ESA:s sond Huygens skulle landa i en metansjö under sin nedstigning mot ytan den 14 januari 2005. Men dess kamera visade en torr slätt täckt av isstenar.
Sedan denna spektakulära framgång har forskarna hittat ett ovanligt sätt att lära sig mer om Huygens omgivning. Nyckeln var ett ovanligt upp- och nedgående mönster i radiosignalen från Huygens till Cassini. En del av radiostrålen reflekterades från ytan och gick inte rakt till Cassini. Analysen av signalen visade att ytan är ganska plan upp till 2 km från sonden. Denna torra sjöbotten är till största delen täckt av isstenar med en diameter på cirka 5–10 cm.
