Europa har sina egna vädersatelliter, som kallas Meteosat. Den första Meteosat-satelliten sköts upp av ESA till en geostationär bana, 36 000 km ovanför Guineabukten, den 23 november 1977.
Sedan dess har ytterligare åtta Meteosat-satelliter skjutits upp. Den senaste av dessa (Meteosat-9) togs i full drift den 29 januari 2004. Ytterligare två planeras under de närmaste åren, följda av en tredje generation av satelliter.
De senaste Meteosat-satelliterna (kallade ‘andra generationen’) har många konstruktionsförbättringar jämfört med de tidigare modellerna. En fördel är att de kan sända tillbaka skarpare bilder med större frekvens.
Meteosat-9 har ett instrument som kan studera moln, land, hav, snö och is både dag och natt. Ett annat instrument är avsett för klimatstudier. De insamlade uppgifterna hjälper meteorologerna att upptäcka och förutsäga farligt väder. Detta omfattar tät dimma, åskväder och plötsligt uppkommande kraftiga stormar med stormvindar och hällregn. Även långsiktiga prognoser förbättras.
Fram till oktober 2006 hade inga europeiska vädersatelliter placerats i polära banor. Detta ändrades i och med uppskjutningen av en satellit vid namn MetOp-A. MetOp-B, den andra satelliten i serien, sköts upp den 17 september 2012 och arbetar tillsammans med MetOp-A, vilket ytterligare ökar datamängden. Den tredje och sista satelliten, MetOp-C, kommer att skjutas upp 2016.
