Jakten på planeter långt bortom vårt solsystem gick in i en ny era den 27 december 2006 i och med uppskjutningen av den europeiska rymdsonden COROT. COROT, som skickades upp i omloppsbana av en ny version av Sojuz-raketen, lyfte från kosmodromen Baikonur i Kazakstan kl. 15.23 CET. 50 minuter senare placerades den 630 kg tunga satelliten i en perfekt polär omloppsbana, 900 km ovanför jorden.
Sedan dess har COROT:s 30 cm-teleskop och den mycket känsliga kameran använts för att studera ‘stjärnbävningar’ och söka efter nya världar. Rymdfarkosten gör detta genom att samla in det svaga ljuset från 120 000 stjärnor och vidarebefordra det till en speciell kamera bestående av två delar.
Den ena halvan av kameran är utformad för att upptäcka avlägsna planeter. Detta sker genom att registrera små minskningar i en stjärnas ljusstyrka när en planet passerar framför den. Många av de objekt som COROT har upptäckt är ‘heta jupiterplaneter’ – jätteplaneter som befinner sig mycket nära sina stjärnor. Men man har också upptäckt ett litet antal ‘superjordar’. Dessa steniga världar är bara några gånger större än jorden. COROT-7b – med en diameter som är mindre än dubbelt så stor som jordens – var den minsta exoplaneten som någonsin upptäckts.
Den andra halvan av kameran kan upptäcka små förändringar i en stjärnas ljusstyrka som orsakas av ljudvågor som sprider sig över ytan. Dessa liknar jordbävningsvågor på jorden och gör det möjligt för forskarna att lära sig mycket om förhållandena inuti varje stjärna. Liknande studier av solen har redan genomförts med ESA:s rymdsond SOHO.
