Ett avancerat system med en ‘elektronisk näsa’, som ursprungligen utvecklades för att övervaka luftkvaliteten inne i rymdstationer, används nu för att rädda liv på marken. Systemet användes med framgång vid två ESA-uppdrag till rymdstationen Mir 1995 och 1997. Det visade sitt värde när det ‘kände lukten’ av de första tecknen på en potentiellt dödlig brand ombord.
Den elektroniska näsan består av tre delar. En avancerad sensor upptäcker mycket små mängder av ovanliga ämnen i luften. Ett mikrochip identifierar dessa föroreningar. Ett programvarubaserat bearbetningssystem utlöser sedan ett larm om ämnena är skadliga.
Under de senaste åren har ingenjörer från Tyskland och Sverige, med stöd från ESA, utvecklat systemet för industriella tillämpningar. Som ett resultat av detta har det införts som ett branddetekteringssystem för att ge tidig varning om bränder i Stockholms tunnelbana. Den elektroniska näsan kan upptäcka de första tecknen på rök i stadens 56 tunnelbanestationer och 60 km tunnlar och påverkas i mycket mindre utsträckning av fukt och finstoft än tidigare detekteringssystem.
Systemet har också visat sig vara värdefullt som ett system för tidig varning mot sjukhusbakterier. Att upptäcka virus och infektioner i ett tidigt skede är avgörande för att rädda livet på patienter som har genomgått organtransplantationer eller som vårdas på intensivvårdsavdelningar. Bakterier och svampar i luften utgör också en hög infektionsrisk för patienter som andas med hjälp av respirator. Genom att identifiera dessa luftburna mikrober underlättar den elektroniska näsan förskrivningen av rätt läkemedel och fungerar som ett viktigt verktyg i kampen mot infektioner.
