Den 13 mars 1986 sände ESA:s rymdsond Giotto tillbaka bilder av ett svart, potatisformat föremål som sprutade ut starka strålar av material ut i rymden. Det var första gången som någon hade sett den fasta kärnan i hjärtat av en komet.
Giottos mål var Halleys komet, uppkallad efter den brittiske astronomen Edmond Halley från 1600-talet. Han var den förste som insåg att denna ljusstarka komet är en återkommande gäst som återvänder till det inre solsystemet vart 75–76 år. Dess nästa besök på vår himmel är planerat till år 2061.
Halleys komet är den mest kända av de miljontals kometer som kretsar kring Solen. Även när den befinner sig i mörkret i det yttre solsystemet påverkar Halley fortfarande vår planet. Varje oktober passerar Jorden genom en ström av fint stoft som kometen lämnat efter sig, vilket ger upphov till meteorregnet Orioniderna. Halleys komet tros också ligga bakom meteorregnet Eta Aquariderna, som inträffar varje år i maj. Dessa meteorer, ofta kallade “stjärnfall”, är ljusa spår som lämnas efter av små, snabbt rörliga korn av kometavfall som brinner upp i jordens atmosfär.
Sedan Giottos enastående framgång har andra kometer undersökts av rymdfarkoster. Det mest ambitiösa uppdraget är dock ESA:s kometjagande rymdfarkost Rosetta, som kommer att nå kometen Churyumov-Gerasimenko år 2014. Rosetta kommer att flyga bredvid kometkärnan och göra en ingående studie av de förändringar som sker när den värms upp av solen. Den kommer också att släppa ut en liten sond vid namn Philae, som ska genomföra den första mjuka landningen på en komet!
