Pluto upptäcktes 1930 av den 24-årige Clyde Tombaugh, som använde en speciell apparat för att jämföra bilder av himlen. Det visade sig vara en liten värld, till och med mindre än vår måne.
Pluto rör sig i en elliptisk (äggformad) bana som varierar mellan 7 381 miljoner km (49 avstånd mellan Solen och Jorden) och 4 446 miljoner km (30 avstånd mellan Solen och Jorden). Eftersom en omloppsperiod varar i 248 år skulle ingen som föds på Pluto någonsin få uppleva en enda födelsedag!
Man vet mycket lite om Pluto. Dess yta är extremt kall (-230 grader C) och verkar vara täckt av fruset is. Under de senaste åren har den befunnit sig ganska nära Solen och upplevt en kort sommar. Islagret på ytan har förångats och bildat en tunn atmosfär. Nu drar den sig dock tillbaka in i solsystemets kalla djup, och denna atmosfär kommer snart att frysa igen.
Pluto roterar “baklänges” (från öst till väst) en gång var 6:e dag och 9 timmar. Dess största måne, Charon, tar lika lång tid på sig att kretsa runt Pluto. Det innebär att den som bor på ena sidan av Pluto aldrig skulle kunna se Charon. Två mindre månar har nyligen upptäckts med rymdteleskopet Hubble.
Under många år betraktades Pluto som den nionde planeten räknat från Solen (även om den ibland kommer närmare än Neptunus). Idag betraktas den som en “dvärgplanet”. Den är också en av de största himlakropparna i Kuiperbältet, en grupp av isiga världar som befinner sig bortom Neptunus.
