De flesta rymdfarkoster placeras i omloppsbanor runt jorden. Men detta är inte alltid den bästa platsen för vetenskapliga satelliter som utforskar det avlägsna universumet.
Hubble-rymdteleskopet kretsar i en cirkulär bana 600 km ovanför jordytan, med en lutning på 28,5 grader mot ekvatorn. Denna bana runt jorden underlättar reparationer och underhåll av observatoriet. Däremot skymmer jorden och månen stora delar av himlen.
Hubbles efterföljare, James Webb-rymdteleskopet, kommer att befinna sig mycket längre bort. Det kommer att placeras i en stabil bana vid den så kallade Lagrange-punkten L2, 1,5 miljoner km bort på jordens nattida.
L2 är en av jordens fem Lagrange-punkter. Vid dessa punkter upphäver jordens, månens och solens dragningskrafter varandra, vilket gör det enkelt att hålla en satellit i samma position.
Andra satelliter, som ESA:s SOHO-observatorium, måste hela tiden rikta blicken mot solen. Denna rymdfarkost befinner sig vid Lagrange-punkten L1, 1,5 miljoner km från jorden i riktning mot solen.
Eftersom jordens och solens gravitationskrafter balanserar varandra vid L1 kan SOHO sväva mellan dem hela tiden utan att förbruka särskilt mycket bränsle.
