För länge sedan hittade de som seglade på havet sin väg genom att studera solens, månens och stjärnornas positioner. Sedan, omkring år 1300, underlättade införandet av kompassen livet något för dessa navigatörer.
I dag har rymdtekniken gjort det omöjligt för någon att gå vilse. Varje person, bil, fartyg eller flygplan som är utrustat med ett satellitnavigeringssystem kan fastställa sin position med en noggrannhet på 15 till 20 meter.
Satellitnavigering bygger på att en mottagare beräknar sin position med hjälp av signaler som sänds ut av minst fyra satelliter.
Det system som vi idag använder i vardagen utvecklades ursprungligen för militära ändamål. Mellan 1960 och 1968 skickade den amerikanska militären upp 23 navigationssatelliter för att underlätta navigeringen för Polaris-ubåtarna.
Dessa utvecklades så småningom till det globala positioneringssystemet (GPS). Ett liknande system, kallat Glonass, infördes av den ryska militären. Båda dessa system är nu tillgängliga för såväl civilt som militärt bruk. Det är därför Europa ville ha ett eget, garanterat system.
Europa har nu infört ett system som kallas EGNOS, vilket förbättrar GPS-systemets noggrannhet. ESA och Europeiska gemenskapen arbetar dessutom gemensamt med att utveckla Europas eget civila (icke-militära) navigationssystem. Systemet, som kallas Galileo, kommer att bli det första helt civila systemet för global navigering.
