Den första personen som konstruerade en raket som använde flytande bränsle istället för krut var en rysk lärare vid namn Konstantin Tsiolkovsky. Det dröjde mer än 20 år innan den första flygningen med en raket som drevs av flytande bränsle ägde rum. Den 16 mars 1926 steg en liten raket, byggd av amerikanen Robert Goddard, till en höjd av 12,4 meter under en flygning som varade i 2,5 sekunder.
Under de följande åren tog Tyskland ledningen inom raketutvecklingen. Resultatet blev V-2, en missil som användes för att attackera städer som London mot slutet av andra världskriget.
År 1945 började många tyska raketforskare arbeta i USA eller Sovjetunionen. De bidrog till utvecklingen av större och kraftfullare missiler som även kunde användas för rymdutforskning.
Sputnik 1, världens första satellit, sköts upp med en sovjetisk raket den 4 oktober 1957. Inom tio år hade USA, under ledning av den tyske forskaren Wernher von Braun, byggt Saturn 5, som kunde transportera tre män till månen.
Sedan 1979 har Europa utvecklat en serie Ariane-bärraketer som hör till de mest kraftfulla och pålitliga i världen.
