Precis som människor föds stjärnor, åldras och dör. De föds i enorma, kalla moln av gas och stoft, så kallade ‘nebulosor’. Den mest kända av dessa är Orionnebulosan, som precis går att se med blotta ögat.
Dessa moln börjar krympa under sin egen tyngdkraft. När molnet blir mindre delas det upp i klumpar. Varje klump blir så småningom så het och tät att kärnreaktioner sätts igång. När temperaturen når 10 miljoner grader Celsius blir klumpen en ny stjärna.
Efter att de har bildats befinner sig de flesta unga stjärnor i mitten av en platt skiva av gas och stoft. Det mesta av detta material blåses så småningom bort av stjärnans strålning. Innan detta sker kan det bildas planeter runt centralstjärnan.
Infraröda observatorier kan upptäcka värme som avges från osynliga stjärnor som håller på att bildas inuti sådana moln. Ett av de mest kraftfulla av dessa är ESA:s rymdobservatorium Herschel, som skickades upp i maj 2009. Herschel kommer att ägna minst tre år åt att studera de dammiga molnen där stjärnor – både stora och små – föds.
