Det finns olika sätt att skjuta upp och flyga återanvändbara rymdfarkoster.
Rymdfärjan använder sina egna motorer, tillsammans med två kraftfulla fastbränsleraketbooster, för att lyfta från marken. Detta kallas ibland för ‘single stage to orbit’.
Ett problem med rymdfarkoster av typen Space Shuttle är den extra vikt som bränslet och raketmotorerna tillför. Trots detta måste Shuttle återvända till jorden som en glidflygare. Den har inga jetmotorer och kan inte flyga runt för att göra ett nytt försök om den missar landningsbanan.
Ett sätt att minska rymdfarkostens storlek är att låta den åka med på ett annat fordon under en del av resan. Ett stort flygplan kan till exempel transportera ett rymdplan upp till en höjd av 10 km. När rymdplanet befinner sig ovanför större delen av atmosfären släpps det loss.
Det går också att använda en raket för att skjuta upp ett återanvändbart rymdfarkost. I början av 1990-talet undersökte ESA möjligheten att skjuta upp ett litet rymdplan vid namn Hermes ovanpå bärraketen Ariane-5.
Ett annat sätt att minska vikten kan vara att använda en ny generation motorer som utnyttjar luften i vår atmosfär under den första delen av stigningen. Först när farkosten når rymden skulle den övergå till raketdrift med hjälp av det syre som finns ombord. Det kommer dock att dröja många år innan sådana motorer finns tillgängliga.
