Solsystemet är fullt av material som blivit kvar efter planeternas bildande. Små stenbitar som färdas genom rymden kallas meteoroider. Om de tränger in i en planets atmosfär och brinner upp, ses de då som meteorer. Ibland överlever större stenbitar tillräckligt länge för att krascha in i en planets yta. Rymdstenar på jordens yta kallas meteoriter.
Meteorer (ofta kallade “stjärnfall”) är ett mycket vanligt fenomen. Den som blickar upp mot en klar natthimmel kommer förr eller senare att se dessa korta ljusspår. Meteorer uppstår när meteoriter tränger in i den övre atmosfären med hastigheter på omkring 15 km/s! Meteorspåren varar vanligtvis mindre än en sekund. Friktionen mot den tunna luften på en höjd av cirka 100 km gör att meteoriterna lyser upp när de värms upp och sedan förstörs.
Meteorer kan ses när som helst, men den bästa tiden att hålla utkik efter dem är under periodiska meteorregn. Sådana meteorregn inträffar ungefär vid samma tidpunkt varje år, när jorden passerar genom ett dammspår som lämnats kvar av en förbipasserande komet.
Det finns ungefär 20 större meteorregn, även om endast ett fåtal av dem ger upphov till så många som 50 meteorer per minut. Ibland fylls himlen av stjärnfall. De mest kända “meteorstormarna” är kopplade till Leonid-meteorsvärmen, som inträffar varje år mellan den 14 och 20 november. Meteorsvärmen har tidigare varit så aktiv att den liknade snöfall!
Vissa meteorer är för svaga för att kunna ses, även på natten, men de kan upptäckas med radar. Även andra planeter har meteorregn. På Mars brinner meteoriterna oftast upp i den tunna atmosfären och bildar meteorer. På månen finns det dock ingen luft, så meteoriterna slår ner på ytan och exploderar utan att brinna upp.
