Markstationer

Efter en uppskjutning skickas data från satelliten till dessa markstationer och vidare till ESOC. Denna information används för att beräkna omloppsbanan och övervaka satellitens tillstånd dygnet runt, sju dagar i veckan.

Nätverket omfattar ett antal stora stationer i Europa och Australien, däribland Kiruna i Sverige, Redu i Belgien samt Villafranca och Cebreros i Spanien.

Några mindre stationer har byggts i andra delar av världen, bland annat i Kourou – Europas rymdhamn i Sydamerika – och på ön Santa Maria i Portugal. Dessa används främst under uppskjutningen och de inledande faserna av ett uppdrag.

År 2003 byggdes en ny 35 meter hög antenn i New Norcia, nära Perth i Australien. Denna gigantiska parabol, som väger 120 ton, är utformad för att kommunicera med rymduppdrag i det yttre rymden, såsom Rosetta och Mars Express. Dess yta är extremt slät, utan ojämnheter som är högre än 0,3 mm. År 2005 byggdes en liknande antenn i Cebreros i Spanien, och en ny kommer att anslutas till nätverket 2012 i Malargüe i Argentina.

Markstationerna är konstruerade för att fungera på olika radiofrekvenser, liknande de som används av mobiltelefoner. De är så känsliga att de kan fånga upp signaler med samma effekt som en vanlig glödlampa, som kommer från ett rymdfarkost som befinner sig miljontals kilometer bort.