Neptunus upptäcktes 1846 av Johann Galle, en astronom vid Berlins observatorium. Galle visste var han skulle leta tack vare beräkningar gjorda av den franske matematikern Urbain Le Verrier. Både Le Verrier och John Adams i England hade insett att en osynlig planet påverkade Uranus och fick den att sakta ner eller öka farten.
Neptunus visade sig vara nästan en identisk tvilling till Uranus. Den är 57 gånger större än jorden, men roterar ganska snabbt – en dag varar bara 16 timmar och 7 minuter. Dess genomsnittliga avstånd från solen är cirka 4 500 miljoner km, och ett år på Neptunus varar i nästan 165 jordår.
Precis som Uranus har den en atmosfär bestående av väte, helium och metan. Dess inre består av is, med en möjlig stenig kärna. Trots att atmosfären är mycket kall (-220 grader C) råder det mycket starka vindar och våldsamma stormar på den blå planeten. Voyager 2 fotograferade en enorm fläck som var lika stor som jorden.
Neptunus har minst fem mörka, smala ringar (uppkallade efter Galle, Le Verrier, Adams och andra som bidrog till upptäckten av planeten).
Den har 13 kända månar. Den överlägset största är Triton, en isig värld som är större än Pluto. Triton är mycket kall, så dess tunna atmosfär har frusit fast på ytan. Däremot finns det många aktiva isvulkaner som sprutar ut plymer av gas och stoft. Triton är också ovanlig eftersom den rör sig “åt fel håll” (från öst till väst) runt Neptunus. Den verkar ha fångats in av Neptunus gravitation för länge sedan.
