Solsystemet består av solen och alla de mindre himlakroppar som kretsar kring den. Förutom solen är de åtta stora planeterna de största himlakropparna i solsystemet. Närmast solen ligger fyra relativt små, steniga planeter – Merkurius, Venus, Jorden och Mars.
Bortom Mars ligger asteroidbältet – ett område som består av miljontals steniga himlakroppar. Dessa är rester från planeternas bildande för 4,5 miljarder år sedan.
På andra sidan asteroidbältet ligger de fyra gasjättarna – Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Dessa planeter är mycket större än jorden, men väger väldigt lite i förhållande till sin storlek. De består till största delen av väte och helium.
Fram till nyligen var den mest avlägset belägna kända planeten en isig värld som hette Pluto. Pluto är dock betydligt mindre än jordens måne, och många astronomer anser att den är för liten för att kunna kallas en riktig planet.
Ett himlakropp som kallas Eris, och som är minst lika stor som Pluto, upptäcktes mycket långt från Solen år 2005. Under de senaste åren har man upptäckt mer än 1 000 isiga himlakroppar av samma typ som Eris bortom Pluto. Dessa kallas Kuiperbältesobjekt. År 2006 beslutade Internationella astronomiska unionen att Pluto och Eris måste klassificeras som “dvärgplaneter”.
Ännu längre bort finns kometerna i Oortmolnet. De befinner sig så långt bort att de inte går att se ens med de största teleskopen. Emellanåt rubbas en av dessa kometer ur sin bana och beger sig mot solen. Då blir den synlig på natthimlen.
