Ett av de största hoten mot astronauternas hälsa är rymdstrålningen. Energirika partiklar som färdas genom rymden med nästan ljusets hastighet kan orsaka allvarliga skador på kroppens celler, vilket leder till en betydligt högre risk för cancer. För att ta reda på hur man bäst kan skydda besättningsmedlemmarna mot denna strålning samarbetar ESA med ett centrum i Tyskland för att testa olika typer av skärmning, däribland jord från månen och Mars.
Rymden är fylld av laddade partiklar, vilket innebär att astronauter officiellt klassas som strålningsarbetare. En del av partiklarna härstammar från intensiva, men kortvariga, stormar på solen. Andra, så kallade kosmiska strålar, alstras av döende stjärnor i avlägsna galaxer.
För närvarande utgör rymdstrålningen inte något större problem, eftersom den internationella rymdstationen kretsar inom jordens magnetfält. Detta magnetfält fungerar som ett skydd mot större delen av rymdstrålningen. Besättningar som reser till månen och Mars kommer dock att utsättas för en betydligt större risk från högenergisk kosmisk strålning, vilket innebär att särskild strålskydd kommer att krävas.
ESA-teamet använder partikelacceleratorn GSI i Darmstadt, Tyskland, för att testa möjliga skyddsmaterial. Bland de material som testas finns aluminium, vatten, polyetenplast, flerskiktade strukturer samt simulerat material från månen och Mars.
Ett tätare och tjockare strålningsskydd är inte alltid bättre. Kosmisk strålning som träffar metallskärmar kan ge upphov till regn av sekundära partiklar som kan vara ännu mer skadliga. Generellt sett ger lättare material, såsom vatten och plast, bättre skydd. Nya, vätehaltiga material som utvecklats av ett företag i Storbritannien ser hittills mycket lovande ut.
